För er nya läsare, så har jag haft ett uppehåll i min blogg, då jag tappade suget, behovet och motivationen. Hände väldigt mycket i mitt liv som fått mig att inte känna samma behov av trösten i bloggen.
Jag tänkte i detta inlägg beskriva vart jag är i mitt liv idag och hur mitt liv ser ut.
För 1,5 år sedan hittade jag min livsräddare. Bättre tajming i mitt liv kunde han inte komma. Jag kände att jag stod still och jag kände mig vilsen för framtiden. Sebastian har fått det stora hålet efter Robban att fyllas i till häften. Sen kommer den andra hälften vara tom tills den dagen jag & Sebastian tillsammans kommer skapa ett mirakel, en liten människa med Robbans kött & blod. Den dagen kommer hälften av hålet fyllas i till hälften. Så kvar kommer ett litet hål finnas, och det kommer alltid vara tomt. Det hålet är Robbans.
Sebastian fick mig att känna att livet är värt att leva trots mörker och dalar, som alltid kommer ha en plats i mitt liv. Han fick mig att uppskatta de ljusa stunderna till max. Fick mig att återigen känna mig hel som människa. Fick mig att känna den där starka känslan av att älska någon starkare än vad ord kan beskriva.
Där jag är i mitt liv idag, är där jag önskar att Robban skulle finnas och se allt. Se hur syrran äntligen efter dessa år har kommit på fötterna, och står relativt stadigt !
Sorgen över att Robban aldrig hann träffa Sebastian kommer alltid finnas, det är ju tyvärr ingenting jag kommer kunna ändra på. Även sorgen att Sebastian aldrig fick träffa Robban.
Men jag är ändå helt säker på att Robban är här, ser vårt underbara hem som vi skapat tillsammans, hör varje skratt vi delar, känner all den kärlek vi ger tillvarandra och upplever varje vardag som vi kallar mirakel.
Idag har jag ett underbart jobb som jag älskar. Att jobba på et gruppboende med 5 autistiska tjejer, är jag som gjord för. Jobbet ger mig så mycket kärlek, men även testar mina gränser och tålamod. Det är en utmaning och jag är som gjord för utmaningar, det har jag märkt efter allt som hänt i livet.
Jag tänkte i detta inlägg beskriva vart jag är i mitt liv idag och hur mitt liv ser ut.
För 1,5 år sedan hittade jag min livsräddare. Bättre tajming i mitt liv kunde han inte komma. Jag kände att jag stod still och jag kände mig vilsen för framtiden. Sebastian har fått det stora hålet efter Robban att fyllas i till häften. Sen kommer den andra hälften vara tom tills den dagen jag & Sebastian tillsammans kommer skapa ett mirakel, en liten människa med Robbans kött & blod. Den dagen kommer hälften av hålet fyllas i till hälften. Så kvar kommer ett litet hål finnas, och det kommer alltid vara tomt. Det hålet är Robbans.
Sebastian fick mig att känna att livet är värt att leva trots mörker och dalar, som alltid kommer ha en plats i mitt liv. Han fick mig att uppskatta de ljusa stunderna till max. Fick mig att återigen känna mig hel som människa. Fick mig att känna den där starka känslan av att älska någon starkare än vad ord kan beskriva.
Där jag är i mitt liv idag, är där jag önskar att Robban skulle finnas och se allt. Se hur syrran äntligen efter dessa år har kommit på fötterna, och står relativt stadigt !
Sorgen över att Robban aldrig hann träffa Sebastian kommer alltid finnas, det är ju tyvärr ingenting jag kommer kunna ändra på. Även sorgen att Sebastian aldrig fick träffa Robban.
Men jag är ändå helt säker på att Robban är här, ser vårt underbara hem som vi skapat tillsammans, hör varje skratt vi delar, känner all den kärlek vi ger tillvarandra och upplever varje vardag som vi kallar mirakel.
Idag har jag ett underbart jobb som jag älskar. Att jobba på et gruppboende med 5 autistiska tjejer, är jag som gjord för. Jobbet ger mig så mycket kärlek, men även testar mina gränser och tålamod. Det är en utmaning och jag är som gjord för utmaningar, det har jag märkt efter allt som hänt i livet.
Både Mamma & Pappa har även dom hittat Livslust igen. Lärt sig hitta ljuset i mörkret. Att kunna skratta, utan att känna skuldkänslor, kunna prata om Robban utan att bryta ihop varje gång, kunna känna tacksamhet och kärlek till Livet och kunna njuta av varje dag som livet ger.
De plötsliga dalarna kommer alltid finnas i våra liv. Dom kommer alltid komma när man minst anar det. Och vi kommer alla vissa dagar trilla ner i dom. Men skillnaden IDAG är att vi vet att efter några dagars kämpande så hittar vi upp till ljuset igen. Livet slutar inte, mörkret är inte oändligt, det bara testar en ibland.
De plötsliga dalarna kommer alltid finnas i våra liv. Dom kommer alltid komma när man minst anar det. Och vi kommer alla vissa dagar trilla ner i dom. Men skillnaden IDAG är att vi vet att efter några dagars kämpande så hittar vi upp till ljuset igen. Livet slutar inte, mörkret är inte oändligt, det bara testar en ibland.