I can´t wait for the day you start care

publicerat i Allmänt;
Nu är jag här igen, där jag hade hoppats på att aldrig mer behöva vara.
På en plats där allt ännu en gång känns meningslöst, där jag frågar mig själv, är det värt att fortsätta kämpa ?
Är det värt att sätta sårbarheten åt sidan och tro på det, trots osäkerheten och frågorna.

Denna gång ska jag vara ärlig och säga att jag inte vet. Det jag frågat mig flera gånger är,
hur kan en och samma person få mig att känna mig så himla speciell och i ena stunden så himla värdelös och trycka ner min självkänsla till botten? jag vet inte och det är det som skrämmer mig...

Hur mycket  jag än älskar allt , vissa stunder som ständigt dyker upp på min näthinna så kommer dom mörka stunderna framför och tar bort allt det vackra.

Jag kan inte gå på vägen själv, vi båda måste mötas, annars går det aldrig.
Den senaste tiden är det jag som gått där mednas du suttit kvar och jag klarar inte det.
Jag måste ha någon som håller min hand och säger, kom igen nu går vi tsm.
Inte en som hellre går ensam..
då  stannar jag hellre till och vänder om... ensam.

du är fortfarande allt för mig, men samtidigt klarar jag inte av att ena stunden känna mig lämnad och obetydelselös.


du springer aldrig ifatt när jag väl är där, jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här.
nu kan det va försent att säga som det är.