Idag fyller du 24 år ! Gud va tiden går fort,
får som en klump i magen när jag faktiskt
tänker på att det redan gått 1,5 år sedan,
jag minns ju allt exakt som om det var igår,
jag minns allt i minsta detalj, tro mig.
Hur det känns för en lillasyster att mista
sin förebild, sin skyddande storebror tror jag
ingen kan förstå, ingen förutom dom som själva
varit med om det. Andra människor kan tänka sig
och försöka förstå, men hur mycket dom än försöker
kommer dom aldrig ens vara i närheten av att känna
den brännande smärtan av skriket som nalkas i hjärtats
djupaste dalar, skriket av saknad och känslan av ensamhet,
ensamheten man känner då man mister en del av sig själv.
Jag vet att så många runt omkring mig verkligen försökt
förstå mig, försökt leva sig in i hur jag känner och tänker
och varför jag ibland beter mig som jag gör, men ingen kommer
förstå, aldrig. Vissa dagar blir jag nästan rädd för mig själv,
jag blir rädd för den person det ibland känns som jag blivit.
En person som är som en hård bergvägg, som inte längre varken
kan visa eller prata om känslor, allt var så annolunda förr.
Jag vet inte om det beror på som jag sagt tidigare att jag
är så rädd för vad som skulle hända om jag verkligen rasade,
vad skulle finnas att se i mina ögon om jag öppnade upp mig helt
och släppte spaken. Där skulle inte längre finnas att se den självsäkra,
starka tjejen, den som alltid finns där för andra och som lyssnar på andras
problem, den som aldrig visar sig svag utan alltid är den starka.
kvar skulle bara finnas en vilsen, liten tjej som inte vet vad
framtiden ska ge henne..
Idag ska jag tillåta mig att rasa och faktiskt inse att det är
helt okej att ibland släppa den där starka masken och bara få
vara precis som man känner för..
Grattis, grattis och åter Grattis älskade bror!
Det kommer kännas tomt idag att du inte är här,
men du kommer vara här idag , på ditt sätt <3
"Tummen upp, allt löser sig"- jag vet att du skulle sagt det robban.
