26/10 vi skulle nog ha hamnar här ändå, för lusten är svår att ända på

publicerat i Allmänt;
Sitter just nu och lyssnar på älskade
Melissa horn. Tro det eller ej kan redan alla
låtar på hennes nya skiva utantill. Denna skiva
måste jag faktiskt säga att jag tycker är hennes
bästa av 3 st. Är så mycket jag känner igen mig
i , i dessa nya låtar, dom tilltalar mig så mycket och
det är vell just det som är speciellt med Melissa och
därför hon har så många som lyssnar på hennes låtar.

Just nu på högtalarna går " det känns ännu sämre nu"
Fösta gången jag hörde den så kom direkt du upp i mina tankar.
Jag kunde inte annat än känna igen mig, oss i den, allt stämmer.
"du är för stolt eller hur? och jag är för rädd för att dra mig ur"

Vad hände egentligen? Hur blev det såhär..
Vet du vad, jag tror såhär.
Både du och jag är sådana som lever i nuet, vi tänker
inte så mycket på stegen längre fram, utan det tar vi när det
kommer. Vi tänkte inte på vart vi egentligen var på väg,
utan vi bara "va i nuet, och njöt" och fasen vad jag njöt när jag
var i dina armar, det vet jag att du vet och vet du vad, jag vet såväl
att du trivdes i mina armar med.

Men sen någongång så måste man ju ta tag i sanningen, även om den
ibland kan kännas skrämmande. Och du älskade vän, jag orkar faktiskt
inte gå igenom samma visa en gång till, det har jag redan gjort en gång
i mitt liv och aldrig mer. Visan att man aldrig får en förklarning till saker och till,
visan att en blir rädd för sanningen och springer iväg och tar förklaringen med sig,
och lämnar den andra helt ovetande.

Du är rädd, det vet jag. Du är rädd för så mycket, du är som mig.
Du är rädd för att släppa in någon på livet, du rädd för att din fasad ska
rasa och du blir tvungen att visa dig sårbar, du är rädd för att bli sårad.

Så därför, avslutar du det innan det ens har börjat, för att du är rädd.
Du är en fegis. Det är egentligen jag med när det handlar om kärlek och
om att faktiskt ibland sätta sig in i en situation där man vet att man kanske
kan bli sårad, men ibland så måste man faktiskt göra det, för annars kommer
man föralltid stå kvar på samma trappsteg, själv, där ingen kommer stå bredvid dig.

Du vet att mina ögon leer extra för dig, det kommer dom alltid göra, men jag är ledsen,
för denna gång måste jag stå upp för mig själv och inte låta mig bli behandlad såhär,
jag är värd mer och du är inte värd mig. <3





Det känns nu på morgonen
när ljuset inte vaknat än
och jag vänder ut och in på sommaren,
blir aldrig sams med den

Vi skulle nog ha hamnat här ändå
för lusten är svår att ändra på
jag väntar ut dig i tystnaden
för att det är lättast så

Du är för stolt, eller hur?
jag är för feg för att dra mig ur
vi tittar bort åt varsitt håll
och tänker samma sak
det känns ännu sämre nu

Var och en går hem till sig
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig

Ja var och en går hem till sig
och jag skäms för att jag låter dig
men jag ska aldrig vara mot någon annan
som du är mot mig
jag ska aldrig vara mot någon annan
som du är mot mig


Kommentera inlägget här :